TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı la internacia reto de tradukistoj por la lingva diverso

 27/07/2017 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 Tlaxcalas Manifest 
Tlaxcalas Manifest
Translations available: English  Español  Français  Deutsch  Português  Italiano  Català  عربي  فارسی  Ελληνικά  Русский  Tamazight   Türkçe  Esperanto 

Tlaxcalas Manifest

Tlaxcala, översättarnas internationella nätverket för språklig mångfald, grundades i december 2005 av en liten grupp cyberaktivister som kände varandra genom Internet och upptäckte att de delar samma intressen, samma drömmar och samma problem. Nätverket har växt snabbt och har i dag  många medlemmar som översätter från och till femton språk. Detta manifest, som skrivits under av de alla, uttrycker deras gemensamma filosofi:

Alla världens språk måste få bidra och bidrar till den mänskliga gemenskapen. I motsats till vad många brukade tro utgörs inte ett språk bara av en grammatisk struktur, en samling sammanlänkade ord i förbund med en syntaktisk kod, utan också (och framför allt) av formuleringar av tankar som bygger på våra sinnen . Således observerar, tolkar och uttrycker vi vår värld i en specifikt personlig, geografisk och politisk kontext. På grund av detta är inget språk neutralt och alla bär den ”genetiska koden”, präglas av den kultur det tillhör. Latinet, det första imperialistiska språket, nådde sin höjdpunkt genom att undertrycka kvarstoden av de språk det förstörde när de romerska legionerna utvidgade sin närvaro till Sydeuropa, Nord-Afrika och Mellanöstern. Det är inte konstigt att det var spanskan, en genetisk dotter till latinet, som vid början av renässansen ledde till ny förstörelse, denna gång bland de erövrade folken på den amerikanska kontinenten.

Ett imperium och dess språk går alltid hand i hand och är predatoriska per definition. De förkastar det som är annorlunda. Alla imperialistiska språk  konstituerar sig som historiens ”subjekt”, berättar historien från sin egen synvinkel och utrotar (eller åtminstone försöker göra det) åsikter som andra språk de anser underlägsna står för. Inget imperiums officiella historieskrivning är någonsin oskyldigt utan drivs av en iver att rättfärdiga gårdagens handlingar i dag för att visa sin egen version i morgon.

Ingen vet vad de lidande folken som erövrades av det romerska imperiet fick utstå eftersom det inte finns någon skriftlig redogörelse för deras nederlag, vilket innebar att deras kulturer upphörde. Däremot efterlämnade språken på den amerikanska kontinenten som erövrades av det spanska imperiet bevismaterial. Mot 1500-talets andra hälft, kort efter erövringen av Mexiko, samlade Broder Bernardino de Sahagún ihop vad som i dag är känt som Florentine Codex, en blandning av Náhua-berättelser (náhuatl är språket som de flesta av de forntida Aztekerna talade och det talas fortfarande i Mexiko) och målande bilder som beskriver det förspanska samhället och kulturen. Det andra bevismaterialet, vilket motsäger det första, är Lienzo de Tlaxcala, också transkriberat under 1500-talet av den blandrasige Diego Muñoz de Camargo, som baserade sin berättelse på freskomålningarna från hans förfäder – det tlaxcalanska adeln – vilka i målningar beskrev både Hernán Cortés ankomst och det aztekiska imperiets huvudstad Tenochtitlans fall, vilken förstördes av conquistadorerna som nyggde Mexiko på dess ruiner. Tlaxcala var vid denna tidpunkt det aztekiska Tenochtitlan-imperiets rival som stadsstat och bistod Cortés i att förstöra detta, en attityd som kan likställas med att skriva under sin egen dödsdom då det nya spanska imperiet, vilket fötts ur det nederlaget, underkuvade alla infödda så kallade förcolombianska folk – vare sig de var allierade eller fiender till den spanska överheten, med följd att nästan alla förlorade sin kultur och sina språk.

I vår tid har den imperialistiska makten sin bas i Förenta staterna av Amerika, vilkas officiella språk är engelska. Lojalt mot ett imperiums typiska beteende inför det engelska språket sitt lag. Under engelskans inflytande har hela länder eller territorier förlorat – eller håller på att förlora – sitt kommunikationsspråk. Filipinerna och Puerto Rico är bara två av många exempel. I Afrika söder om Sahara dödar den falska auktoritet som tillskrivs engelskan, franskan, portugisiskan och andra majoritetsspråk ett lokalt modersmål varannan vecka enligt UNESCO.

Det är sant att det i dessa tider med global kommunikation inte finns något negativt med att ha ett lingua franca för att underlätta inbördes erfarenheter, men negativt blir det om det antingen medvetet eller omedvetet för med sig överhetsideologin som karaktäriserar den, och så genom att visa sitt förakt för ”underlägsna språk”, det vill säga all andra språk. Överhetskomplexet som alltid ackompanjerar ett imperialistiskt eller imperie-beroende språk är så väsentligt för dess väsen att det i dag även händer bland engelsktalande aktivister som arbetar för en bättre värld: deras media är ett påtagligt bevis på att texterna som de publicerar översatta från ”underlägsna” språk bara står för en obetydlig del av dess innehåll. Det är inte bara ett faktum att översättningar från engelska till andra språk är förfarande mångtaliga i jämförelse, utan ett problem ligger i att detsamma inte kan sägas i motsatt riktning. Vi alla skyldiga till att ha accepterat denna ojämlikhet fram till nu.

Tlaxcala, översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald, är fött som en postmodern hyllning till den olyckliga statsstad med samma namn som begick ett stort misstag när den litade på ett imperium – det spanska – för att slåss mot ett annat svagare – Náhua – för att för sent få klart för sig att ingen bör lita på imperier – inget av dem – eftersom de använder sina underordnade som ett redskap för sina egna syften. Tlaxcalas globala översättare söker återställa tlaxcalanernas förlorade öde.

Tlaxcalas översättare tror på ”annorlundheten”, i nödvändigheten att förstå andras åsikter och därför tar de ställning för att avimperialisera det engelska språket genom att publicera skribenters, tänkares, karikatyrtecknares och aktivisters tankar på alla möjliga språk (inklusive engelskan) som i dagsläget skriver sina originaltexter på språk som det dominerande imperiets inflytande inte tillåter höras. Likaså kommer Tlaxcalas översättare låta icke-engelskspråkiga att möta idéer från engelskspråkiga skribenter som nu står i periferin eller som publicerats på väldigt små platser som är svåra att hitta.

Det engelska språkets plats som ett institutionellt verktyg för kunskap fungerar som en global maktstruktur vilken framställer världens språk och kulturer i dess avbild och skepnad utan att besvära sig med att söka tillstånd från den värld den säger sig representera. Tlaxcalas översättare är övertygade att ”Diskursens Herrar” kan besegras och hoppas kunna sudda ut ett sådant verktyg i hopp om att världen blir både multipolär och flerspråkig, lika mångfaldig som livet självt är.

Basen som Tlaxcala står på för val av texter är att de reflekterar grundvärderingarna för Den universella deklarationen för mänskliga rättigheter, med siktet på full respekt för människans rättigheter och värdighet. Tlaxcalas översättare är antimilitarister, antiimperialister som motsätter sig den ”nyliberala” bolagsglobaliseringen. De längtar efter fred och jämlikhet mellan alla språk och kulturer. De tror varken på civilisationernas krig eller det nuvarande imperialistiska korståget mot terrorism. De motsätter sig rasism och byggandet av murar och elektroniska stängsel – vare sig fysiska eller språkliga – som hindrar naturlig fri rörlighet och utbyte mellan folk och språk på denna planet. De söker främja högaktning, erkännande och respekt för andra, och likaså uttrycka den önskan som han eller hon att hyser att inte längre vara ett historiens offer utan bli dess subjekt med full jämlikhet. Denna ansträngning är frivillig och fri. Alla översättningar som Tlaxcala gör är under Copyleft, det vill säga att de fritt får återges för icke-kommersiella syften så länge källan uppges.

Översättare och tolkar från alla språk, anslut och förena eder! Hemsidesredaktörer och bloggare av alla regnbågens färger som delar vår oro, kontakta oss!

 

*     *     *

 

Det är ingen tillfällighet att vi valt den 21 februari som datum för publiceringen av vårt manifest. Under 50-, 60- och 70-talet firades den 21 februari som Världsdagen mot kolonialism och imperialism.

”Den som endast kräver åt sig själv, i sitt fosterland, en plats där han ska bli begravd, han förtjänar att man lyssnar till honom, och än mer, han förtjänar att bli trodd”. Augusto César Sandino mördades den 21 februari 1934 i Nicaragua, på order av den blivande diktatorn Somoza; man kallade honom De Fria Människornas General, och enligt de fredsavtal som strax innan undertecknats hade han förbundit sig att fredligt dra sig tillbaka till ett bondekooperativ i norra delen av landet.

Sandino, den inspirerande förebilden för nicaraguanernas patriotism, symboliserar andan av nationell värdighet i det envisa moståndet mot USA:s militära intervention och ockupation; hans armé för ”Försvaret av den Nationella Suveräniteten”, bestående av bönder och arbetare som slogs mot imperialismen och diktaturen med machetes, deras arbetsredskap, rostiga gevär och bomber gjorda av konservburkar fyllda med småsten och järnskrot; dess soldater kunde så att säga med stenkastning skjuta ned fiendeplanen, och framförallt genom att mot allt och alla upprätthålla moraliska värden och en gränslös kärlek till sitt land, gentemot en armé som sålt sig och en hundra gånger starkare invasionsarmé. Som representant för de kuvade och de exploaterade i Nicaragua och Latinamerika visade Sandino hjältemodigt att bondeklassen är förmögen att organisera ett segerrikt motstånd, för nationellt oberoende.

Det var på den dagen 1944 som Paris vaknade med sina väggar övertäckta med stora röda plakat som kungjorde avrättningen på Valérien- Berget av 23 ”terrorister”, medlemmar av Friskyttar och Partisaner – Invandrad Arbetskraft (FTP-MOI), den första motståndsorganisationen mot nazismen på franskt territorium.

Ledaren för gruppen, Missak Manouchian, en 36-årig Armenier, var en överlevare från det armeniska folkmordet, en immigrant. Till de franska kollaboratörer som satt bland publiken i den nazistiska militärdomstolen och skrek ”svartskalle” (métèque) åt honom, svarade Manouchian: “Ni ärvde franskt medborgarskap, jag gjorde mig förtjänt av det.”

Den 21 februari 1952 samlades tiotusentals studenter, intellektuella och arbetare i Dhaka, dåvarande huvudstad i Östpakistan som nu är Bangladesh, mot att urdu skulle påtvingas bengaler eftersom det hade utsetts till Pakistans enda nationella språk. Då studenter försökte marschera öppnade polisen eld och dödade fyra den dagen och åtminstone ytterligare sju under de kommande två dagarna. Rörelsen omvandlades då till ett folkligt uppror som slutade med att Bangladesh bröt sig loss från Pakistan 1971 efter en av de mest hänsynslösa etniska rensningarna under 1900-talet, understött av Nixonadministrationen. Sedan dess har Bangladesh’ invånare firat Ekushey, eller den 21 februari, som Martyrdagen, och åtagit sig att hålla bengalispråkets rika historia vid liv (Ekush betyder 21 på bengali och Ekushey betyder 21:a). År 2000 utlyste UNESCO den 21 februari som Internationella modersmålsdagen som en hyllning till rörelsen.

”Martyrernas tid har kommit, och om jag är en av dem kommer det att vara för brödraskapets skull, den enda sak som kan rädda det här landet.” Detta var Malcolm X:s sista ord innan han mördades under ett möte i Harlem den 21 februari 1963 av tre medlemmar av Nation of Islam, som Malcolm hade trätt ur för att grunda Den afro-amerikanska enhetsorganisationen (The Organization of the Afro-American Unity). I april 1966 dömdes hans mördare till livstids fängelse men de som låg bakom mordet – Imperiets Herrar – förblev, liksom i de flesta fall, ostraffade.

Malcolm X, alias El-Hajj Malik El-Shabazz, vars ursprungliga namn var Malcolm Little, blev 39 år. Han hade återvänt från en pilgrimsresa till Mecka där han hade upptäckt en universell gemenskap efter att ha träffat pilgrimer av alla ursprung. En av orsakerna till hans brytning med Nation of Islam var att det hade kontakter med Ku Klux Klan för att diskutera ett upprättande av en oberoende svart stat i södra USA, snarlikt sionismens grundare Theodor Herzl som begärt stöd från de värsta antisemiter för hans judiska stat. För Malcolm, vars far fallit offer för Ku Klux Klan, var ett sådant samarbete otänkbart.

På denna åminnelsedag placerar vi Tlaxcala under beskyddarskap av dessa tre kämpar för ett folkets kamp, Augusto César Sandino, Missak Manouchian och Malcolm X.

Från cyberrymden, den 21 Februari 2006, Internationella modersmålsdagen




 


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.