TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı la internacia reto de tradukistoj por la lingva diverso

 30/03/2017 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 EUROPE 
EUROPE / Den blonderade demagogen: Varför Geert Wilders håller på att ta över den nederländska politiken
Date of publication at Tlaxcala: 11/03/2017
Original: Why Geert Wilders is taking over Dutch politics
Translations available: Français  Deutsch 

Den blonderade demagogen: Varför Geert Wilders håller på att ta över den nederländska politiken

Ian Buruma

Translated by  Niklas Hellgren

 

Hans stigande popularitet avslöjar en central paradox i den holländska liberalismen

I valet den 15 mars kan det högerpopulistiska Frihetspartiet bli Nederländernas största parti. Vad har hänt med frisinnet i Amsterdam? Författaren Ian Buruma förklarar varför Geert Wilders – som hotar att kasta ut muslimer ur landet – dominerar den politiska scenen.

Att Donald Trump kunde väljas till president var chockartat. Men USA är ett märkligt land där politisk galenskap bryter ut med jämna mellanrum – fast kanske inte galenskap av den här kalibern. Nederländare, däremot, brukar karikeras som pragmatiska, småborgerliga, flegmatiska, affärsmässiga, toleranta och kanske en smula tråkiga. Desto mer förvånande att de i parlamentsvalet i mars kan komma att göra ett parti som leds av en vulgär, blonderad demagog till landets största. Men de växande opinionssiffrorna för Geert Wilders, Frihetspartiets ledare (och enda officiella medlem), visar att populismen har medvind även i Nederländerna. Wilders var en av huvudattraktionerna på de europeiska högerpopulisternas valupptakt i Koblenz nyligen, där han hyllade Brexit, Donald Trump och det han kallade den patriotiska våren i Europa.

De gamla affärsmässiga Nederländerna där man alltid brukar sträva efter konsensus finns förstås kvar, förkroppsligat av landets konservativa premiärminister Mark Rutte – men även han försöker anpassa sig till det nya samhällsklimatet. Under valkampanjen lät han nyligen publicera en helsidesannons där han säger att människor som ”vägrar att anpassa sig” och ”kritiserar våra värderingar” måste ”börja uppföra sig normalt eller åka härifrån”.

Se där paniken hos en politiker som inser, kanske för sent, att han inte har gjort nog för att stoppa en populistisk medtävlare om makten. Wilders parti vill enligt sitt en sida långa manifest stänga moskéerna, förbjuda Koranen och avvisa alla asylsökande. Opinionsundersökningar tyder på att partiet i valet 15 mars mycket väl kan bli det största. Enligt vårt parlamentariska system blir han inte per automatik premiärminister, men oavsett utgången lär han dominera det offentliga samtalet.

För att förstå hur och varför, och vad det är som pågår i Nederländerna, behöver man förstå Geert Wilders bakgrund. Wilders är raka motsatsen till nidbilden av den tröge nederländaren. Han är skränig, grov i munnen, intolerant och inte det minsta tråkig. Hans bisarra blonderade kalufs är inte bara en betydelselös detalj. Precis som Trumps överkammade frisyr är den ett excentriskt särdrag som skiljer honom från mer konventionella teknokrater och yrkespolitiker – och det är själva poängen. Hans anhängare vill att han ska avvika från mittenfåran så mycket som möjligt.

Som så många andra chauvinistiska gaphalsar, från förr och i dag, kommer Wilders från samhällets utkant. Han växte upp i den sydliga provinsen Limburg där majoriteten är katoliker och brukar förakta de mer kosmopolitiska kustområdena. Ekonomiskt sett har provinsen halkat efter resten av landet sedan den sista kolgruvan stängdes på 1970-talet.

Men det finns något annat i Wilders bakgrund som sällan omnämns. Hans mors släkt är av blandad europeisk och indonesisk härkomst eller indo som man säger på nederländska. Denna folkgrupp i den forna nederländska kolonin, dagens Indonesien, sågs ned på av de ”rena” nederländska kolonisatörerna. Själv var man angelägen om att särskilja sig från de infödda indonesierna och identifierade sig som mer nederländsk (det vill säga vitare) än nederländarna själva. Många anslöt sig till det nationalsocialistiska partiet NSB (Nationaal-Socialistische Beweging in Nederland) på 1930-talet. Sedan andra världskriget, då de flesta indo bosatte sig i Nederländerna efter att ha kastats ut av president Sukarno, har de ofta varit mycket konservativa och muslimfientliga.

Wilders huvudsakliga budskap, att islam (som utövas av 4 procent av landets befolkning) utgör ett dödligt hot mot den europeiska civilisationen, har alltså historiska rötter. Gamla koloniala kränkningar projiceras nu på personer som huvudsakligen härstammar från Marocko. 2014 frågade Wilders sina anhängare om de ville ha ”fler eller färre marockaner” i Nederländerna. ”Färre!” löd svaret. ”Det ska vi fixa”, sa Wilders. Han åtalades och fälldes för hatiska uttalanden, men märkligt nog uteblev brottspåföljden. Hans försvarare hävdade att Wilders bara hade syftat på en nationell grupp, inte en etnisk eller religiös, och därför inte var skyldig till hets mot folkgrupp. Men det var inte poängen; ”marockanerna” han talade om var ju nederländska medborgare. Wilders har för övrigt jämfört Koranen med Hitlers ”Min kamp” och hotat med massutvisningar av muslimer.

Hur kan Wilders demoner ha fått ett sådant gehör i ett rikt, stabilt och i sanning borgerligt land? Hur kunda så många nederländare dela hans giftiga politiska syn och orsaka en sådan uppståndelse? Det är förvisso inte bara muslimer som är hans måltavla. Wilders brukar växla mellan islamfientlig polemik och häftiga utfall mot EU. Han har övertygat många, sannerligen inte bara folk från Limburgs landsbygd, om att ”Bryssel” och islam hotar den nederländska identiteten. Och denna nedbrytningsprocess, menar han, underblåses och stöds av den kosmopolitiska eliten i Amsterdam, Rotterdam och Haag.

Stora delar av den här retoriken känns bekant från andra europeiska länder, inte minst Storbritannien. Teknikskiften, politisk förstelning och en globaliserad ekonomi påverkar såväl enskilda länder som Europa som helhet, så även Nederländerna. Precis som andra populister har Wilders spelat på människors oro och trollat fram de nödvändiga syndabockarna.

Det finns ändå något säreget med det nederländska fallet. För den andra klichébilden av landet, bortsett från att folk där är pragmatiska, är att det varit det socialt mest frisinnade landet i Europa. Ni kanske minns Harry Enfields och Paul Whitehouses (som för övrigt är halv-holländare) sketch om två homosexuella poliser i Amsterdam som röker hasch i patrullbilen. Visst, det är på skoj. Men den radikala liberalism som nederländarna har varit lite självbelåtna över har faktiskt bäring på den populistiska reaktionens särskilda natur här.

Även om en majoritet av Wilders anhängare är både provinsiella och konservativa använder han den nederländska toleransen som ett slagträ mot muslimerna. Enligt honom är islam ett hot mot vår civilisation för att muslimer hatar homosexuella och inte behandlar sina kvinnor jämlikt. Att det här gällde de flesta nederländare för inte så länge sedan glömmer han gärna. Hans framgångsrike populistiske föregångare, Pim Fortuyn, som blev mördad av en djurrättsaktivist (med en brittisk pingstvän till mor), var själv homosexuell och brukade skryta om att han hade sex med marockanska invandrare på Rotterdams gaybarer.

Men det finns en mer djupgående förklaring till kopplingen mellan progressiva ideal och dagens främlingsfientlighet. För inte så länge sedan identifierade sig de flesta nederländare främst med sina värderingar, inte sin nationalitet. Samhället byggde på så kallade pelare: vertikala sociala, politiska och ekonomiska nätverk som hade religiös eller politisk tillhörighet som grund. Protestanter gifte sig inte med katoliker – de handlade inte ens i deras butiker. Så formades livet från vaggan till graven. En katolik gick i katolsk skola, var med i katolska idrottsklubbar, röstade på det katolska partiet, flyttade till ett katolskt äldreboende och så vidare. Samma sak gällde medlemmar i olika protestantiska samfund och faktiskt även socialister. Jag har en sekulär, liberal bakgrund och träffade knappt några kalvinister eller katoliker när jag växte upp i Haag. Och de enda socialister jag kände var excentriska överklassmänniskor.

Pelarna började falla på 1960-talet med så mycket annat som vi kände var antikverat och förtryckande. Kyrkorna tömdes. De kristna partiernas inflytande minskade kraftigt eller försvann helt. Äktenskap över religionsgränserna blev allt vanligare. Att vara progressiv var synonymt med att rasera pelarna.

Det kändes befriande, men som alla sociala omvälvningar fick det oväntade konsekvenser. När de traditionella identiteterna började upplösas ökade vilsenheten, särskilt i konservativa landsbygdsområden som Limburg. Monarkin och fotbollslandslaget erbjöd en smula tröst, men när vi inte spelade VM-matcher mot Tyskland räckte det faktiskt inte. Storstädernas liberaler, som fortfarande omhuldade det europeiska idealet och kom ihåg den nazistiska ockupationen, var ytterst medvetna om faran med rasfördomar. De hade svårt att förstå att deras mindre privilegierade landsmän kunde behöva en ny samhällsgemenskap.

Det hela drevs till sin spets på 1990-talet. Vid det laget var industrins ”gästarbetare”, som rekryterats från fattiga byar i Turkiet och Marocko under 1960-talet, inte längre gäster utan nederländska medborgare med familj och släkt här. Det gick inte längre att ignorera deras närvaro. Pim Fortuyn exploaterade de växande motsättningarna. En mer moderat konservativ politiker, Frits Bolkestein, sa sig också förstå det han kallade ”muttrandet i kyrkan och på krogen”. Bolkesteins skyddsling och talskrivare på den tiden var ett ungt framtidslöfte, Geert Wilders.

2004 bröt sig Wilders ur Bolkesteins liberalkonservativa VVD. Han inledde en kampanj för att befria Nederländerna från ”det muslimska problemet”. Men han gick mycket längre än Fortuyn eller Bolkestein. Han har inte bara förklarat krig mot islam och ”Bryssel”, utan mot hela det politiska etablissemanget. Wilders avfärdar det oberoende rättsväsendet som ”det så kallade rättssystemet” och kallar det parlament som han varit en del av i så många år ”låtsasparlamentet”.

Det här gör honom till en farlig figur i likhet med USA:s nye president som han säger sig beundra. Han försöker ju undergräva både parlamentarismen och vårt rättssystem. Islamisk extremism måste förvisso tas på allvar. Men trots att Wilders parti har ”frihet” i namnet vill jag påstå att han utgör en långt större fara för sitt lands politiska institutioner. Om han blir framgångsrik är det en sorgens dag för en av Europas äldsta demokratier.





Courtesy of Dagens Nyheter
Source: http://www.spectator.co.uk/2017/01/why-geert-wilders-is-taking-over-dutch-politics/
Publication date of original article: 28/01/2017
URL of this page : http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=20058

 

Tags: Geert WildersPVVRasismIslamofobiNeofascismNederländerUEropa
 

 
Print this page
Print this page
Send this page
Send this page


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.