TLAXCALA تلاكسكالا Τλαξκάλα Тлакскала la red internacional de traductores por la diversidad lingüística le réseau international des traducteurs pour la diversité linguistique the international network of translators for linguistic diversity الشبكة العالمية للمترجمين من اجل التنويع اللغوي das internationale Übersetzernetzwerk für sprachliche Vielfalt a rede internacional de tradutores pela diversidade linguística la rete internazionale di traduttori per la diversità linguistica la xarxa internacional dels traductors per a la diversitat lingüística översättarnas internationella nätverk för språklig mångfald شبکه بین المللی مترجمین خواهان حفظ تنوع گویش το διεθνής δίκτυο των μεταφραστών για τη γλωσσική ποικιλία международная сеть переводчиков языкового разнообразия Aẓeḍḍa n yemsuqqlen i lmend n uṭṭuqqet n yilsawen dilsel çeşitlilik için uluslararası çevirmen ağı la internacia reto de tradukistoj por la lingva diverso

 27/06/2017 Tlaxcala, the international network of translators for linguistic diversity Tlaxcala's Manifesto  
English  
 EUROPE 
EUROPE / 26 april 1937: Tragedin i Guernica
Date of publication at Tlaxcala: 26/04/2017
Original: 26 April 1937 : The tragedy of Guernica
80th Anniversary

Translations available: Español  Deutsch  Français  Català  Português  Italiano  فارسی 

26 april 1937: Tragedin i Guernica

George Steer جورج ستير
Fausto Giudice Фаусто Джудиче فاوستو جيوديشي


Translated by  Anders Jungnell

 

Presenterat av Fausto Giudice

Det var en måndag, marknadsdag. Det var mycket folk på gatorna i den lilla staden Guernica, som räknade sju tusen invånare. Klockan 16.30 började kyrkklockorna ringa, och fem minuter senare, dök det första flygplanet upp och släppte sex 450-kilos sprängbomber, följda av en ström granater.

Några minuter senare dök ett andra plan upp. Helvetet varade tre timmar. Allt som allt var det 42 plan som bombade och med kulsprutor besköt staden, dess invånare och omgivningarna dit de tagit sin tillflykt. Hela staden brann. Branden varade länge. Facit:  70 procent av byggnaderna eldhärjade och ett obestämt antal döda, någonstans mellan 800 och 1.600. Sjuttio år senare är historikerna fortfarande inte överens om antalet offer denna svarta måndag som gjorde staden Guernica till martyr och symbol, med en plats för alltid i vårt kollektiva minne. Flygplanen tillhörde den tyska Kondorlegionen och det italienska legionärsflyget. Operationens namn: Operation Rügen.

Två personer bidrog på ett avgörande sätt till att göra Guernica till denna symbol: George Steer och Pablo Picasso.

Den förste var en ung journalist på 27 år, född i Sydafrika, krigskorrespondent  för London-dagstidningen The Times och uttalad anhängare till den republikanska och baskiska saken. Spanien var inte hans första krigsskådeplats. 1935 var han utsänd till Etiopien, som då kallades Abessinien, utsatt för en hänsynslös italiensk aggression, beordrad av Mussolini – den glupske diktatorn – som förverkligade sin imperiedröm med hjälp av krigsförbrytelser. Redan i Etiopien hade det demokratiska Västerlandet förrått ett folk som angripits av fascismen.

George Steer anlände till Guernica några timmar efter bombningen och skickade samma natt iväg sitt reportage om den offrade staden. Nästa dag publicerades det i  The Times och New York Times, innan det återgavs i en rad tidningar i olika länder. Det var denna artikel som väckte världen och orsakade protestdemonstrationer på gatorna i London och New York. Men samtidigt utlöste den en motoffensiv i media hos Francoanhängarna och deras allierade: Nazityskland och det fascistiska Italien. I dessa två länder rasade media mot ”de bolsjevikiska horderna”, som själva skulle ha satt eld på Guernica innan de lämnat staden. Lögnerna blev snabbt överbevisade. Den version som gått till historien är George Steers, som lånat sitt namn till en gata i Guernica, där även en byst av honom sattes upp i april 2006.

Den andre var vid 56 års ålder en berömd konstnär boende i Frankrike. Han stödde den republikanska sidan mot Francos uppror. Den person som Renseignements Généraux, den franska politiska polisen skulle komma att beskriva som en ”från nationell synpunkt suspekt anarkist” och  en ”s.k. modern  målare” – anledningen till att han vägrades franskt medborgarskap i april 1940 – satte genast igång att arbeta. Resultatet  skulle bli en monumental duk, 8 meter lång och 3,5 meter hög, i svart och vitt, utställd i den spanska paviljongen på Världsutställningen i Paris. Som Picasso sade, ”Målningen är inte gjord för att dekorera lägenheter. Den är ett offensivt och defensivt hjälpmedel i kriget mot fienden”.

Guernica har fortfarande något att lära oss. Förövarna av denna krigsförbrytelse, först och främst chefen för Kondorlegionen, överstelöjtnant Wolfran von Richthofen, firades som hjältar i Nazityskland. De av dem som fortfarande njuter ett lugnt liv på ålderns höst ger osannolikt avspända intervjuer. Bombningen av baskernas heliga stad var ett fullskaleexperiment, avsett att ge en idé om det tyska flygvapnets förmåga att effektivt förstöra en stad. Som Hermann Göring sade under Nürnbergrättegången: ”Det spanska inbördeskriget gav mig ett tillfälle att testa mitt unga flygvapen och var ett sätt för mina män att skaffa sig erfarenhet”. Denna krigsförbrytelse var inte den första och inte den sista under 1900-talet. De första bombningarna med kemiska vapen mot civilbefolkning beordrades av Winston Churchill i Irak 1915. Efter Guernica skulle andra städer bli martyrer, som Coventry, Hamburg, Dresden, Hiroshima, Nagasaki. Efter Spanien hela Europa. Efter Europa Asien, från Palestina till Korea, i Vietnam och Kambodja.

Guernica av idag heter Gaza, Tal Afar, Falloujah, Samarra, Najaf men också Grozny och Kandahar. Flygplanen som släpper sin laster av dödsbringande bomber bär inte längre järnkorset men de ”demokratiska” ländernas färger. De ”röda gudsfiender” som Franco, Hitler och Mussolini påstod sig bekämpa för att rädda det  kristna Västerlandet har ersatts av  ”islamister” och ”Ondskans axelmakter”, som, enligt Bush, vår tids sanne Hitler, sträcker sig från Havanna till Pyongyang via Caracas, Beirut, Damaskus, Khartoum och Teheran. Och ”det internationella samfundet”, handlingsförlamat  inför offrandet  av Etiopien och Spanien, är idag ännu mer handfallet inför offrandet av Palestina, Irak och Afghanistan, samt tyst medbrottsling till de hundratals Guernica som upprepar sig inför våra trötta ögon, dag efter dag.

Läs detta reportage av George Steer. Han säger i få ord det väsentliga.


Till 70års-dagen av bombningen av Guernica, bad Tlaxcala konstnärer att uttrycka sin syn på denna tragedi med dagens ögon. Här är deras arbeten.

                                       

       Yahya Tadayon, Iran, 2007                                               Marcin Bondarovicz, Polen, 2007

  

Amer Shomali och Basel Nasr, Ramallah, Palestina, 2007




GUERRIKA, av Juan Kalvellido, Tlaxcala

 

                        








Ben Heine, Tlaxcala, 2007





Genialiskt ! Detta är det"Nya Guernica". Det kommer att göra Dig odödlig!
Du skojar väl...
Rodrigo Rosa,
ViaPolitica



Tragedin i Guernica
En stad förstörd av en flygattack
Ett ögonvittne berättar
Från vår utsände, Bilbao, 27 april 1937

Guernica, Baskiens äldsta stad och centrum för dess kulturtradition, förstördes fullständigt i går eftermiddag av upprorsmakarnas flygräder. Bombningen av denna öppna stad, belägen långt bakom linjerna, varade exakt tre timmar och en kvart. En väldig flygplansflotta bestående av tre typer av tyska plan, Junker- och Heinkelbombare samt Heinkeljaktplan, vräkte utan uppehåll 450-kilos- och lättare bomber över staden samt, enligt beräkningar, mer än tre tusen brandprojektiler på ett kilo vardera. Under tiden störtdök jaktplanen mot staden och dess omgivningar för att tömma sina kulsprutor på civilbefolkningen som tagit sin tillflykt till åkrar och ängar. Hela Guernica stod snabbt i lågor med undantag för det historiska Casa de Juntas med sitt rika arkiv över det baskiska släktet och där det gamla baskiska parlamentet höll till. Guernicas berömda ek, såväl den 600 år gamla uttorkade stammen som nya skott, besparades. Det var där som de spanska kungarna svor eden att respektera Biscayas demokratiska rättigheter (fueros) och i gengäld mottog trohetslöftet från sin vasall med den demokratiska titeln ”Señor” och inte Kung av Biscaya. Den majestätiska Santa Mariakyrkan sparades också, med undantag för det vackra domkapitlet, som träffades av en brandbomb.

När jag besökte staden kl. 2 på morgonen var det en skräckinjagande syn som mötte mig. Hela Guernica brann. Återspeglingarna från elden kunde ses i brandmolnen ovanför bergen på 16 km omkrets. Under hela natten störtade hus samman. Till den grad att gatorna spärrades av glödande och ogenomträngliga rester. Många överlevande civila anträdde den långa vägen från Guernica till Bilbao i ålderdomliga baskiska oxkärror med kraftiga hjul. Hela natten fylldes vägarna av kärrorna på vilka var staplade allt man kunnat rädda från förödelsen.

Andra överlevande evakuerades i regeringens lastbilar men många tvingades stanna i omgivningarna till den brinnande staden, sovande på madrasser eller på jakt efter saknade släktingar och barn. Allt medan enheter från brandkåren och den baskiska motoriserade polisen, under inrikesminister Monzons och hans frus personliga ledning, fortsatte hjälpinsatserna ända till gryningen.

Kyrklockan slog larm

Räden mot Guernica har ingen föregångare i militärhistorien, varken när det gäller sättet att utföra den eller förstörelsens omfattning, för att inte tala om valet av mål. Guernica var inte ett militärt mål. En krigsmaterielfabrik utanför staden träffades inte. Det gäller också de två kaserner som befann sig en bit bort från Guernica. Dessa var långt bakom stridslinjerna. Målet för bombningen var uppenbarligen att skada civilbefolkningens moståndsvilja och förstöra det baskiska folkets vagga. Allt talar för denna tolkning, först och främst dagen man valde för illdådet.
Måndagen ägde hela regionens traditionella marknadsdag rum i Guernica. Kl.16.30 när marknadsplatsen var full och bönder fortsatte att strömma till började kyrkklockan att ringa ut varningen för de annalkande flygplanen. Folk sökte skydd i källare och i de skyddsgravar som grävts efter bombningen av civilbefolkningen i Durango den 31 mars som var startskottet för general Molas offensiv i norr. Det sägs att folk visade stort mod. En katolsk präst tog saken i egna händer och en perfekt ordning upprätthölls.

Fem minuter senare dök ett ensamt tyskt bombplan upp, cirklade på låg höjd över staden och släppte sedan sex tunga bomber, helt tydligt avsedda för järnvägsstationen. Bomberna som följdes av ett granatregn föll på det gamla institutet och husen och gatorna omkring. Sedan gav sig planet iväg. Fem minuter senare kom ett annat bombplan och släppte samma antal bomber på stadens centrum. Omkring en kvart senare anlände tre Junkerplan för att fortsätta förstörelsen och från detta ögonblick blev bombningen intensivare och fortsatte utan uppehåll ända till nattens ankomst 19.45. Hela denna stad som räknade 7.000 invånare och 3.000 flyktingar maldes långsamt men säkert till grus. På en radie av 8 km bestod en del av angriparnas taktik i att bomba isolerade gårdar. På natten brann dessa som ljus på kullarna. Hela byar runtomkring bombades med samma intensitet som själva staden och i Mugica, en liten by vid infarten till Guernica, besköts befolkningen under en kvart med kulspruteeld.

Dödens rytm

För ögonblicket är det omöjligt att ange antalet offer. I Bilbaotidningarna denna morgon kan man läsa att de ”lyckligtvis inte är många” men det finns anledning frukta att det bara är en underdrift för att inte oroa det stora antalet flyktingar i Bilbao. I Josefinassjukhuset som var den första platsen som bombades dödades alla 42 milismän som härbärgerades där. På en gata nedför kullen från Casa de Juntas såg jag ett ställe där man sade mig att 50 personer, nästan bara kvinnor och barn, blivit instängda i ett bombskydd under brinnande rasmassor. Många människor dödades på fälten och sammanlagt kan flera hundra ha dött. En gammal präst vid namn Aronategui dödades av en bomb när han skulle undsätta barnen i ett brinnande hus.

Bomplanens taktik, som kunde intressera de som studerar den nya militärvetenskapen, var följande: först släpper  små grupper av flygplan tunga bomber och handgranater på hela staden, zon efter zon i bestämd ordning. Sedan kommer jaktplanen svepande på låg höjd för att med kulsprutor beskjuta de panikslagna människor som springer ut ur skyddsgravarna, av vilka vissa genomborrats av 450-kilosbomber som gör 25 fot djupa hål (7,62 meter). Många av dessa människor dödades springande. En stor flock får som förts in till marknaden dödades också. Syftet med denna manöver var uppenbarligen att få befolkningen ned under jorden igen, ty genast efteråt dök inte mindre än 12 bombplan upp på samma gång för att släppa tunga bomber och brandbomber på ruinerna. Rytmen i detta bombande av en öppen stad hade alltså en logik: först handgranater och tunga bomber för att utlösa panik, sedan kulsprutebeskjutning för att tvinga folk att gömma sig under jord, och slutligen brand- och tunga bomber för att förstöra husen och bränna ned dem ovanför offrens huvuden. De enda motåtgärder som baskerna kunde företa, eftersom de inte hade tillräckligt med plan att sätta emot den upproriska flygplansflottan, var de som det modiga baskiska prästerskapet tillhandahöll. De välsignade och bad för den knäböjande massan – socialister, anarkister, kommunister såväl som uttalat  troende – i de sammanstörtande skyddsgroparna. När jag anlände i Guernica efter midnatt föll husen ihop överallt och det var absolut omöjligt för brandmännen att ta sig till stadens centrum. Josefinassjukhuset och Santa Clara-klostret var  glödande högar och de få hus som fortfarande stod upp var färdiga att rasa. När jag på nytt besökte Guernica i eftermiddags, brann större delen av staden fortfarande och nya bränder hade brutit  ut. Omkring 30 döda låg uppradade i ett sjukhus i ruiner.

Ett upprop till baskerna

Bombningen av Guernica, den heliga baskiska staden, har satt djupa spår och fick president Aguirre att offentliggöra följande deklaration för den baskiska pressen i morse: ”De tyska flygarna i de spanska rebellernas tjänst har bombat Guernica och bränt ned den historiska stad som vördas av baskerna. De ville såra våra mest patriotiska känslor genom att klart visa vad Euzkadi kan vänta sig från dem som inte tvekar att förstöra den helgedom som minner oss om sekler av frihet och om vår demokrati.

Inför detta attentat måste alla basker reagera med kraft och svära i djupet av våra hjärtan att försvara vårt folks principer med den ståndaktighet och heroism som krävs. Vi kan inte dölja stundens allvar men inkräktaren kommer aldrig att vinna om vi, genom att höja våra sinnen till det yttersta av ståndaktighet och beslutsamhet, rustar oss för hans nederlag.
Fienden har ryckt fram på många ställen och sedan pressats tillbaka. Jag tvekar inte att slå fast att samma sak kommer att hända här. Måtte dagens attentat ge oss kraft att göra det i största brådska.”

A 3D Exploration of Picasso's Guernica by Lena Gieseke





Courtesy of Tlaxcala
Source: http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article709301.ece
Publication date of original article: 26/04/2006
URL of this page : http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=1051

 

Tags: EuskadiSpanienTysklandspansk inbördeskrignazismfascismandra världskrigetlegion kondor
 

 
Print this page
Print this page
Send this page
Send this page


 All Tlaxcala pages are protected under Copyleft.